detta är mina onda ben.

jag ser människor som gör resor och
samtidigt reser sig
i det där att finna en väg som passar,
som matchar en hand
precis lika tom
som den man försöker fånga dagen med.

jag har ett vardagsrum mellan mig och
mitt eget bröst och jag har letat länge nu
efter en grop vari jag kan lägga mina biljetter.

inga plåster kan plåstra om en förlorad del
i en grundläggande regel –

mina monster, sammanfattade,
i en ringkromosom
runt min midja.

jag rockar inte
som förr.

att sitta i mungipan och undra
hur mycket skratt det bor i de där ögonen,
där ovanför
näsan.

att krypa ur sig själv
en gnutta
och hitta papper på sitt eget öde
som matematiska formler utan ände
i en spiral av pekfingrar
från magen.

att stanna en stund i bilden av
ett stetoskop runt halsen
med en ton som bottnar i ärr,
att inte kunna simma
därifrån.

inga plåster.

att dra hakan mot nackhåret
och inte veta om den kommer att bli lång, vintern.

om det kommer en punkt
lite innan
vi anser oss
redo.

Annonser

2 responses

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s