i mungipan. (Frusttext)

dagarna sträcker sig runt veckorna
som gäspningar ur botten,

mina händer är bakfulla och

i mitt inneröra ekar hjärtslagen
från en vilsen clown.

att fastna i sin egen hals och
inte hitta några anledningar till
att inte svälja –

jag har tvinnat mina fingrar till en kropp och
ur mitt påhittade bröst kommer ett skratt
som skulle varit vägen ut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s