..

Det gick bra på ultraljudet. Vi har ju inte fått några svar ännu, men Molly var lugn och tog det hela med ro där på britsen. Isa var med, och med sig tog hon sina 1000 frågor.. Hon tyckte att det såg ut som rymden där inne i Molly och undrade om vi alla hade det sådär inuti. Hon ville titta på hjärtat också så nästa hjärtUL får hon följa med.

Molly är märklig. Beter sig lite märkligt. Och jag får ont i magen. Jag tror att det är bäst att ringa angående ännu ett EEG. Sedan i fredags har Molly spänt sig på ett lustigt sätt då och då samtidigt som hon himlar med ögonen. Det började på luciafirandet på dagis..antagligen alldeles för mycket för M.

Ibland kan det kännas som en dragkamp detta. Att jag hela tiden spjärnar emot, går och drar runt på en sten som väntar på att få rasa ned över vår lilla värld. Äsch. Jag vill inte vara sådan, en sådan som tycker synd om sig själv för att livet inte gör som jag säger..men ja..det hela är jobbigt. Hela livet, ibland.

Fast snart är det jul. Det är inte jobbigt. 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s