..

”Molly är utvecklingsförsenad.”

Vår läkare sa så och spände blicken i mig.

”No shit experten!” sa jag.

Nä, det sa jag inte. Vår läkare fortsatte med att ”…däremot kan man aldrig förutse Mollys kapacitet.”

Det kändes bra att höra. Hon har aldrig visat ens en gnutta av ljus i vår vårdhistoria. Att höra från henne att M har kapacitet är stort, en bekräftelse på det vi redan visste visserligen.

I Mollys papper står det att hon är gravt utvecklingsförsenad. När jag läste det knöt sig livet i magen, men numera lägger jag inget värde i ordet grav. Det är ett ord. Föränderligt, formbart.

Molly kommer att kalla mig mamma. Tror ni inte.

Annonser

4 responses

  1. Klart hon kommer!! Ha det som mål! Hoppet är ju det sista som lämnar oss 😀

    Nu vet jag inte hela er historia, men mkt kan hända! Till oss sa de att de inte kunde lova hur Mathilda skulle utvecklas, om han skulle få några förseningar i sin utveckling, eller men för att hon var förtidigt född, dvs prematur. Hon är idag en helt fullt frisk flicka, om man bortser från ett blåsljud på hjärtat.

    Önskar er en underbar helg!

    Massa kramar!!

  2. Jag vet precis hur du tänker och känner. Jag väntar på den där dagen när inte ”syndromet” ”handikappet” ska finnas som ett filter mellan mig och min dotter. Den dagen då jag bara accepterar att det ÄR.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s