Miraklet att födas.

Efter detta var jag helt enkelt gravid. Alla moln var rosa och vi längtade efter flickan i min mage. Så, den 25 mars 2008 kl 07:22 kom hon..vår Mira. Namnet kändes inte alls rätt när hon väl kom så vi lade det åt sidan ganska snabbt. Jag började krysta 07:20, så bråttom hade hon. Lite för bråttom.

Salen fylldes av den stora tystnaden. Varför är hon så tyst? Ingen fara, sa barnmorskan, det gick lite fort för henne helt enkelt. Det blev en jobbig start, men inget att oroa sig över.

Jag låg där med ett flickebarn på magen och kände mig lycklig, trött men främst oroad. Hon sa ingenting, inte ett pip. Hon rörde sig ytterst lite och var inte alls intresserad av att leta reda på mat. Jag lade henne vid bröstet, och där låg hon, stilla.

Barnmorskan lånade henne för undersökning, det är då vi ser fötterna. De är platta, roterade och alldeles blå. Vi gräver oss djupare in i den stora tystnaden..kanske rätar de ut sig om vi blundar? Ni ser kanske fötterna, frågar barnmorskan, jag ska kalla på barnläkare, bara för säkerhets skull.

Efter 10 minuter, timmar eller år kommer hon in, vår läkare, det ansikte som vi kommer att läsa många gånger framöver. Fast det visste vi ju inte då. Hon lyfter upp vår tjej och efter många hm och ah så vill hon ha ett andra utlåtande. Vi befinner oss i vår grop, så vi hör nog inte vad hon säger, såhär efteråt minns jag att hon nämnde syndrom redan där.

2 dagar senare sitter jag i min säng på special-BB och bara känner att hon ska heta Molly, det var så självklart. Molly betyder gåva, men det fick jag veta lite senare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s