Öron och gungor.

Jo, öronkollen blev ju som förväntat. Hon hör. Vi vet bara inte hur bra… 🙂

Idag har vi varit i lekparken och testat gungorna. Solen sken lite för mycket för Molls smak så upplevelsen blev inte så bra. Hon är extremt ljuskänslig så vi hoppas på mulna dagar för det mesta.

Men blunda går ju. Även om det ser lite tjurigt ut…

bestämd

Men nej. Molls är aldrig tjurig. Hon kan brusa upp lite när hon inte fått 100 uppmärksamhet på en stund, men då ljudar hon ju mer. Hon gråter ALDRIG. Jag skulle aldrig kunna ha föreställt mig att det kunde finnas en längtan efter ett tjurigt trotsbarn. Men det gör det. Jag vill ha en skrikapa. Dagar, (vissa nätter), fyllda av gap efter mat och kärlek eller av ren ilska. Precis som det ska vara. Kanske kommer det. Kanske kommer jag då att titta på det här inlägget och skaka på huvudet och längta tillbaka. Hoppas det.

Annonser

One response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s