Klart och oklart.

Vi fick vår pump så nu ska jag bara klura lite på varför den är bättre…det verkade jätte bökigt..så mycket jobb för en liten matbit liksom..men vi vänjer oss väl.

Hos sjukgymnasten fick Molls beröm för sin starka rygg. SG bestämde att det är dags för ståskal! Hon skulle skicka remiss så får vi se när det blir. Då kanske Molls kan lära sig att stödja lite på de där små benen!

Jag har tänkt mycket på sistone..på Molls..på hennes utveckling. Hon är extremt sen. Andra barn med deletion på 10q26 har utvecklats mycket snabbare. Och då menar jag mycket. Jag har funderat på om det kan vara något mer ”fel”. Visserligen har hon ju missat mycket i och med hjärtfel och operation, men de andra barnen har ju inte heller haft det helt smärtfritt. Jag vet att man inte ska jämföra, men det gör jag, och jag läser om de andra, de som lär sig att sitta vid 7 månader, tar sina första stapplande steg vid 14 månader…och så tittar jag på min Molls..1 ½ år..och hon kämpar ännu med att orka hålla huvudet en längre stund. Frustrationen i det ligger hos mig, hon verkar nöjd, men jag vill så mycket mer för henne.

Det går i vågor, sannerligen, detta fantastiska liv.

bus

Annonser

10 responses

  1. Tror att pumpen kommer att vara till stor hjälp när ni vant er. Vi använder ju pump hela tiden. Får se om det blir annorlunda efter knapp-op.

    Förstår att det blir många jobbiga tankar. Det är svårt att inte jämföra med andra. Molls är i alla fall en supersöt liten tjej =).
    Kram

  2. Det är ibland oundvikligt att inte jämföra, och det är ett smärtsamt träsk att hamna i.

    Förstår din oro… vet inte hur många gånger jag misstänkt att T kanske inte har cp utan någon annan liknande mer förödande sjukdom. Det går i vågor, verkligen.

    Ibland kittlar dom och ibland får man bara en kallsup.

  3. jag har så mycket jag vill skriva, så många peppande ord om hennes vackra lyckliga ögon och om er kärlek och om hur den vinner över allt det andra tunga svarta men så kommer jag på mig själv att det nog bara blir klyschor då jag inte är insatt i er lilla familj, och speciellt då jag vet hur jävla ont vissa saker kan göra och man bara vill stampa på personen med klyschorna…

    så alltså skriver jag bara detta: KRAM!

  4. Hon ser nöjd ut din fina tjej i alla fall! Jag vet precis hur du känner och tänker. Du kan ha oss att jämföra med. Johanna är lika ”sen”. Och det känns hopplöst ibland. Jag undrar om hon nånsin kommer att…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s