Den vackraste av alla.

Jag (vi) var med om något häromdagen som kröp under huden.

Jag var i en affär med Molls i vagnen, förbi oss gick två tonårstjejer. Den ena av dem började att fnissa hysteriskt och viskade något till kompisen som jag tyvärr inte hörde. Hon drog sin kompis tillbaka och plötsligt insåg jag att det var för att kompisen skulle få en titt i vagnen. Så de vände om, och gick förbi igen! I det här så vänder jag på vagnen så att kompisen inte kan se Molls. Vad gör de? Jo, de går tillbaka ännu en gång!

Min mage vänder sig av känslor. Jag vet ju inte varför de skrattar. Varför de så gärna vill titta på min flicka. Är det för att hon är den vackraste i världen? Eller är det för att hon skakar på huvudet och rullar med ögonen i något som ser avvikande ut.

Jag säger inget, för jag vet ju inget. Men jag ser till att kompisen inte får en glimt av min prinsessa. För att skydda mig – och en ovetande Molls. För att det där skrattet inte var av glädje.

Jag får ont bara jag tänker på det. Och sedan tänker jag på framtiden. Då när jag inte kan.

Ibland önskar jag att insikt smittade. Då skulle jag ha kramat om dem.

 

Annonser

6 responses

  1. Min dotter har en syster som är handikappad. Min dotter ritar henne som en prinsessa på varje teckning hon är med. Hennes lillasyster är den vackraste på jorden.
    Hon har haft med sig bilder i skolan och visat. Ingen av barnen har reagerat än så länge.

    Min vrede växer sig så stark när jag läser om de där tjejerna. Jag riktigt känner din känsla i magen.
    För jag som mamma till ett friskt barn, kan vara mycket orolig, känna utanförskap och vara rädd för mobbning.

    Vårt ansvar som vuxna är att visa på olikheter och att det inte är något konstigt med det. Olikheter finns och de ska inte förklaras bort. Utan vara något naturligt.
    Oavsett om du är handikappad eller frisk.

    Jag blir ledsen och jag känner din vanmakt ända hit för folks dumhet.
    /M

  2. Det kändes skönt att få det nedskrivet. Lättade en del bara av det. Tyvärr kommer nog detta bli något att vänja sig vid. Hade jag hört vad de viskade om hade jag pratat med dem, jag tänker aldrig någonsin bara gå vidare. Men i detta fall kan jag ju inte vara säker på varför flickan fnissade.

    Tack för alla kommentarer.

  3. Okunskap är väl den största anledningen till folks gloende. Dom vet bara att dom ser nåt som avviker lite grann och sen tänker dom inte längre än så. Att det är någons älskade barn som dom ställer sig och glor ogenerat på. En varm kram till dig & finaste Molly

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s