systra.

Har just berättat för Isa om kromosomer. Hon finurlade på att i mars är det ju dags för Molls att fylla 2, och hon kan ju inte gå, det kunde minsann Isa då. (Gud, vad fint jag rimmar!) Hon frågade mig hur det kom sig och jag svarade så gott jag kunde. Isa har förmåga att koncentrera sig i ungefär 3 sekunder annars, men nu tror jag att hon lyssnade.

Jag sa att alla människor har kromosomer. De gör att vi kan skratta, gråta, gå och hoppa. Att Molly tappat en del av hennes kromosom 10, och så visade jag med fingrarna hur det ska se ut, och hur det inte ser ut.

Följdfrågan blev såklart om Molls någonsin kommer att kunna gå. På det svarade jag att vi hoppas det.

– Ja! tyckte Isa. Annars kommer Molls aldrig att få ett jobb!

Hon vet inte hur rätt hon har. Att sitta i rullstol innebär tyvärr mer än oförmåga att gå.

Vi pratade inte så mycket mer om Molls. Istället satte vi Molls i gåstolen så Isa kunde köra rally med henne runt i köket. Jag sa till henne att vara LITE försiktig, så att den inte skulle fällas ihop av den hårdhänta hanteringen….då säger Isa med glimten i ögat:

– Det var längesen Molls grät. Typ tusen år sedan! Hon måste lära sig att gråta också….

Eller inte. Jag gick inte med på att fälla ihop gåstolen runt henne! 🙂 Det får kanske inte vara till vilket pris som helst.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s