Gråtlycka.

Idag var vi på dagis igen och fick träffa Molls assistent. En kanontjej! Det känns jätte bra. Hon hade idéer i massor och var sådär driftig och entusiastisk som så väl behövs.

Nu ikväll så hostade Molls så hon grät. Det var underbart att höra den där hesa gråtrösten..det var så länge sedan.

Men så får man ju inte säga.

Men tänk på det nästa gång ert barn gråter. Tänk på hur mycket som skulle fattas er om ni aldrig fick hålla om och trösta och göra bra igen.

Annonser

One response

  1. jag vet första gången neo skrek på riktigt. När respiratorn var väck och cpapen lika så. det var efter hans shunt operation. Som vi hade lä’ngtat till den stunden. det vackraste ljud jag någonsin hört. Just de skriker betydde så mycket på så många olika plan!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s