hur man bara sjunker.

Ibland gör jag det. Antar att jag inte är unik. Häromdagen fick vi detta på posten..

.
.
.
.

Molly har stora särskilda behov. Molly är utvecklingsförsenad och kan ej sitta eller gå. Molly pratar ej. Molly behöver sondmatas.

.
.
.
.

Sedan tas alltså ett beslut om avgiftsbefrielse från barnomsorgsavgift.

Vet ni, när jag fick den där sabla lappen knöt det sig inom mig och jag rasade både fram och tillbaka i tiden. Jag vet ju allt det där. Jag upplever Molls varje dag. Men i dessa sammanhang, vare sig det gäller läkarintyg eller annat, så försvinner det vackra med Molls i kortfattad problematik. Varför inte skriva:

Molls är utvecklingsförsenad, men glad ändå. Hon kan inte sitta eller gå men hon är en hejare på att prutta med munnen. Molls pratar inte, men hon vevar med armarna och älskar att titta på teve. Molls äter genom sin knapp på magen, vilken för övrigt är ruskigt kul att dra i.

Bättre. Eller hur?!

Det skulle underlätta för alla om det fanns utrymme för lite mer hjärta även när man fyller i en blankett… 😉

.
.
Denna lilla rödtott har nyss badat och håret står rakt upp. Ikväll är Isa hos sin pappa så vi ska mysa med tända ljus framför teven.

Det är gott.
.
.

Annonser

7 responses

  1. Precis så. Jag har faktiskt börjat en del papper när jag ska beskriva min son med: Kungen är en glad liten kille som… Våra barn är ju så mycket mer än sina bekymmer….tror att de som läser intyg skulle bli lite gladare som människor om de fick veta att Molls är superbra på att prutta med munnen. Faktiskt :-)! Kram!

  2. oj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Det är alltid lika smärtsamt att läsa de där raderna om diagnos.
    Tror att alla skulle bli gladare av att få veta lite annat om våra solstrålar också!
    Kram

  3. .. Samma känsla av obehag o ilska fick jag när jag fick ett liknande brev från kommun, där det stod att Maya hade en grav, mycket svår cp-skada.. Inte ens vår läkare hade yttrat dom orden, så barskt, rakt in i väggen, o där står man ensam med sanningen under armen, en glittrande glad och nyfiken liten tjej..
    Prutta på Molls!! Prutta så det hörs ända till kommunhuset.. O ha en underbar helg.. Kram från Uffe o Maya..

  4. kändes precis likadan när vi fick hem pappren från försäkringskassan gällande vårdbidrag. På ett sätt blir det så otroligt påtagligt. Här hemma ser vi det inte så. Vi ser neo för den han är, för det han kan och inte det som han inte kan.Man är positivt och ska kämpa sen helt plötsligt så ska man berätta allt som han inte kan. är oerhört glad att vi inte behöver gå igenom den proccesen än på läääänge! stor kram till er

  5. Exakt! Håller med dig!!! Man får ha en liten bok där man skriver allt underbart som dom missar på blanketterna!

    Vilken härlig bild på en härlig tjej! Jag kan se framför mig när hon med bus i blicken pruttar med munnen! 🙂

    Önskar er en fin start på en ny vecka!
    Kram Nina!

  6. Jag känner igen precis. Bara genom att fylla i en vårdbidragsansökan får man känslan av att man sviker sitt barn och klagar på alla unika egenskaper som man älskar så högt.
    Massor av kramar till er

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s