på tiden.

Kanske vore det på sin plats att skriva ett inlägg här så att ingen tror att det hänt något…

Vi vardagar oss liksom. Finns inte alls mycket tid över för skrivande eller så. Molls gör stora framsteg tamejtusan varje dag! Vi gör såhär:

– I veckan lärde sig Molls att snurra runt när hon sitter! (Hoppas på att hon lär sig rumphasa någon gång)

– Igår tog hon spjärn med ben och fötter mot soffan när jag höll henne! (Hon har ju aldrig gjort det förr!)

– Hon förstår mer och mer, exempel på det är.. ”vill du komma upp?”, ”kan du sjunga?”

– Just det…hon sjunger! Flickebarnet sjunger med den finaste viskröst du kan tänka dig!

– Hon tjurar och gråter och protesterar och KRÄVER att man ska bry sig om henne! Är hon inte fantastisk?!

Det där var ett axplock. Jag är så stolt att jag nästan spricker. Dessutom har tomten Tuva lärt sig att ålkrypa, det är ju lite mer väntat…men oj vad jag gläds med henne! 🙂

Häromdagen var vi på ögonkliniken igen. Jag trodde att Molls hade fått tillbaka detta. Så var det inte. Molls har kisat med det ögat även efter behandling..detta beror tydligen på att Molls valt bort det. Hon använder sig numera bara av ett öga alltså. Vi skulle få en tid hos en ortoptist så får vi se om det blir lapp eller glasögon för tjejen. Hon behöver ju båda ögonen!

Det var allt för nu. Det är lördag och solen skiner..inte kan väl jag sitta här och sitta.

Annonser

2 responses

  1. Men jösses här händer det grejer minsann! Helt underbart<3 Här hemma kämpar vi med lapp för att Neo inte ska välja bort det vänstra ögat! Härligt att läsa om er. Var ett tag sen. Massa massa kramar ❤

  2. Blev tipsad om din blogg så jag var tvungen att kika in 🙂

    Vilket härligt gäng barn du har! Åh va underbart med framsteg. De värmer verkligen i hjärtat. Jag har själv en unik son. Vi vet egentligen ingenting om hans framtid. De kan vara så att han endast kommer att vara sen i utvecklingen, ha större svårigheter eller vara som vem som… Vi lever i ovisshet. Vi lever på hoppet. Oron finns där hela tiden. Speciellt när Lucas har det jobbigt. Varje framsteg han gör får mig att växa. Han är bara 3 månader än så länge… så vi får se vad framtiden har att utvisa.

    Fin blogg o härliga bilder!

    Varm kram /Evelina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s