FUB i Linköping!

Finns det inga mammor och pappor i Linköping som är intresserade av att sitta och snacka med mig? 😉

FUB ska starta en grupp för föräldrar. 5 träffar där vi kan dela tankar.

Har du ett frö med funktionsnedsättning? Hör av dig till mig!

(Jag ville ju jätte gärna vara med i det här men jag är den enda som anmält mig…. )

eller tro något.

Jag tror att Molly kommer att säga Mamma klart och tydligt inom 1-3 år.

Jag tror att Molly kommer att vara boss över fjärrkontrollen till teven inom 10 år.

Bara så ni vet. Jag tror.

tro ingenting.

Så vi skulle önska oss Mollys framtid 1-3 år framåt. Det var enkelt, hon skulle stå, gå, prata och äta. 10 år framåt – också det enkelt. Hon skulle må bra. Sedan skulle vi redovisa för hur vi TROR om hennes framtid. Där blev det svårare. Att önska och tro kan ge så skilda känslor. När jag fick önska skrattade jag mig genom Mollys förmodade förälskelser, hennes dans, hennes sång. Men när jag skulle tro vågar jag alltså inte hoppas. Jag vill allt för Molly men jag vet att hon aldrig kommer att få det där livet som vi kallar normalt.

Jag vågar inte tro för jag är så jävla rädd för att ha fel. Helt enkelt.

Min uppgift till nästa inlägg blir att hitta något att våga tro på. För det här är ju bara skrattretande. Klart jag måste tro på min tös.