ett pst, ett hej.

Kanske vore det på sin plats att hojta till lite. Helene undrade här i en kommentar hur det var och ja..vad ska jag säga..allt flyter på.

Molly har blivit större, inte så att det syns, men definitivt så det hörs! Hon har inget tal och ska vi säga att hon kompenserar det med att skrika? Jag som skrivit så ofta här i bloggen om hennes tystnad och ickegråt…….nu önskar jag att hon kunde tona ned gapet lite.

Jag har jobbat i ett år nu..just för tillfället fast nattis på 75%. Nattjänsten funkar bättre då Molly fortfarande är sjuk väldigt ofta..men jag skulle hellre jobba dagtid. Vi får se hur det utvecklar sig.

Jag skulle vilja skryta om framsteg vad gäller att stå, gå, äta och prata men tyvärr har inte ödet velat det (ännu). Molly kämpar på och vi ser hur hon utvecklas men det är små små steg. Som vanligt har Molly haft en tuff höst/vinter med mycket sjukdom och en del sjukhusvistelse..våren blev väl inte så mycket bättre med en krånglig mage och diverse provtagningar. Nu har vi bytt sondnäring för 3:e gången på kort tid så får vi se.

Det där blev ju inte så muntert.. Vi mår helt ok! Vi har det lite tufft nu bara. Mollys frustration blir ju även vår.

i sandlådanmed gitarren

 

 

 

 

Annonser