Stugmys..

..är ju härligt. Dock inte sjukstugor. Vi är höstsjuka här, jag och alla barn. Inne på tredje rundan av baciller så Molls har inte varit på daggen mycket de 3 senaste veckorna. Just nu kör vi på ögoninflammation toppat med halsont och snor. Molls hostade sig genom september och nu verkar det inte bättre än att oktober blir likadan. Vi inhalerar flera gånger om dagen men tyvärr tar ju inte det bort allt.

Så. Något kul? Tuva ställde sig upp i lördags! Jäklar vad fort det går! På torsdag blir hon 8 månader. Molls verkar dessvärre inte ett dugg inspirerad av sin systers framsteg. Besvärad kanske, Tuva har ju tydligen gett sig den på att klättra på Molls så fort hon får möjlighet… Kan ju tillägga att de numera är nästan lika stora (små), och att Tuva väger som en 2-åring…..

Det verkar inte bli någon FUB-grupp…. trist.

FUB i Linköping!

Finns det inga mammor och pappor i Linköping som är intresserade av att sitta och snacka med mig? 😉

FUB ska starta en grupp för föräldrar. 5 träffar där vi kan dela tankar.

Har du ett frö med funktionsnedsättning? Hör av dig till mig!

(Jag ville ju jätte gärna vara med i det här men jag är den enda som anmält mig…. )

tro ingenting.

Så vi skulle önska oss Mollys framtid 1-3 år framåt. Det var enkelt, hon skulle stå, gå, prata och äta. 10 år framåt – också det enkelt. Hon skulle må bra. Sedan skulle vi redovisa för hur vi TROR om hennes framtid. Där blev det svårare. Att önska och tro kan ge så skilda känslor. När jag fick önska skrattade jag mig genom Mollys förmodade förälskelser, hennes dans, hennes sång. Men när jag skulle tro vågar jag alltså inte hoppas. Jag vill allt för Molly men jag vet att hon aldrig kommer att få det där livet som vi kallar normalt.

Jag vågar inte tro för jag är så jävla rädd för att ha fel. Helt enkelt.

Min uppgift till nästa inlägg blir att hitta något att våga tro på. För det här är ju bara skrattretande. Klart jag måste tro på min tös.

på tiden.

Kanske vore det på sin plats att skriva ett inlägg här så att ingen tror att det hänt något…

Vi vardagar oss liksom. Finns inte alls mycket tid över för skrivande eller så. Molls gör stora framsteg tamejtusan varje dag! Vi gör såhär:

– I veckan lärde sig Molls att snurra runt när hon sitter! (Hoppas på att hon lär sig rumphasa någon gång)

– Igår tog hon spjärn med ben och fötter mot soffan när jag höll henne! (Hon har ju aldrig gjort det förr!)

– Hon förstår mer och mer, exempel på det är.. ”vill du komma upp?”, ”kan du sjunga?”

– Just det…hon sjunger! Flickebarnet sjunger med den finaste viskröst du kan tänka dig!

– Hon tjurar och gråter och protesterar och KRÄVER att man ska bry sig om henne! Är hon inte fantastisk?!

Det där var ett axplock. Jag är så stolt att jag nästan spricker. Dessutom har tomten Tuva lärt sig att ålkrypa, det är ju lite mer väntat…men oj vad jag gläds med henne! 🙂

Häromdagen var vi på ögonkliniken igen. Jag trodde att Molls hade fått tillbaka detta. Så var det inte. Molls har kisat med det ögat även efter behandling..detta beror tydligen på att Molls valt bort det. Hon använder sig numera bara av ett öga alltså. Vi skulle få en tid hos en ortoptist så får vi se om det blir lapp eller glasögon för tjejen. Hon behöver ju båda ögonen!

Det var allt för nu. Det är lördag och solen skiner..inte kan väl jag sitta här och sitta.

hem ljuva hem.

Vi har landat hemma igen, efter 2 ½ vecka långtbortisvea. Öland har varit regnigt. Fram tills igår då…när vi skulle åka hem. Jag säger inte typiskt…men kanske borde jag det. Hursomhelst så har Isa haft det toppen.. och Tuva mådde inte helt fel hon heller. Molls däremot har gråtit en hel del… Med en hel del menar jag de gånger hon inte haft ögonkontakt med någon av oss. Extremt känslig och lättstött helt enkelt. En bra sak är att hon verkar må bättre nu när vi är hemma.

Isa blir borta en stund till. Hon mellanlandade hos sin pappa och ska vara där ända till söndag! Hon har aldrig varit borta så länge.

Idag var vi i tidningen. Trumvirvlar………såhär ser vi ut:

🙂    Nu vet ni. Vi ÄR snyggast i stan.