Hemma.

Helgen har varit bra. Det gick okej med Molls..annars brukar det vara lite jobbigt för henne att vara någon annanstans än just hemma.

Midsommarstången var ett hopplock av cykelslangar och sopskaft..men Isa tyckte den blev jätte fin…

surisstång

Nu är Molls pappa hemma i 7 veckor.. Jag börjar jobba på onsdag och ska göra det i 4 veckor. Känns lustigt, ovant, men samtidigt jätte skönt att komma hemifrån och få lite luft.

Idag fick vi artikeln om Molls syndrom som läkare och genetiker filat ihop. Det var svårläst, men jag ska traggla mig genom det snart igen. Min engelska i grunden är väl ok, men detta handlar inte om grundengelska.. 🙂 Jag skriver under och godkänner text..men bilden! Molls är precis nyfödd och blodig i håret, har inte öppnat ögonen ännu och ser bara allmänt trist ut..Kan man skicka in en annan bild tro? 😉

Artikel.

Vad är det med detta som gör att jag inte tycker om? Det är den där ”mys-tonen” i artikeln. Ungefär som: ” Ja, de är ju så mysiga de där med Downs syndrom” Hur vore det med; ”Ja, de är ju så mysiga de där rödhåriga”. Som att alla är samma. Är vi samma för att vi har lika antal kromosomer? Vill jag bli kallad mysig så fort jag ska beskrivas? Nej.

Och varför önskar man att man ska få ett barn som med all säkerhet kommer att få fysiska, och andra, besvär? Jag skulle göra allt för att laga M:s kromosom 10.

Jag tror inte att hon förstår. Det kan hon inte göra. Sedan är jag med på att vi är för inriktade på perfektion idag, men ja, ja, ja.