på tiden.

Kanske vore det på sin plats att skriva ett inlägg här så att ingen tror att det hänt något…

Vi vardagar oss liksom. Finns inte alls mycket tid över för skrivande eller så. Molls gör stora framsteg tamejtusan varje dag! Vi gör såhär:

– I veckan lärde sig Molls att snurra runt när hon sitter! (Hoppas på att hon lär sig rumphasa någon gång)

– Igår tog hon spjärn med ben och fötter mot soffan när jag höll henne! (Hon har ju aldrig gjort det förr!)

– Hon förstår mer och mer, exempel på det är.. ”vill du komma upp?”, ”kan du sjunga?”

– Just det…hon sjunger! Flickebarnet sjunger med den finaste viskröst du kan tänka dig!

– Hon tjurar och gråter och protesterar och KRÄVER att man ska bry sig om henne! Är hon inte fantastisk?!

Det där var ett axplock. Jag är så stolt att jag nästan spricker. Dessutom har tomten Tuva lärt sig att ålkrypa, det är ju lite mer väntat…men oj vad jag gläds med henne! 🙂

Häromdagen var vi på ögonkliniken igen. Jag trodde att Molls hade fått tillbaka detta. Så var det inte. Molls har kisat med det ögat även efter behandling..detta beror tydligen på att Molls valt bort det. Hon använder sig numera bara av ett öga alltså. Vi skulle få en tid hos en ortoptist så får vi se om det blir lapp eller glasögon för tjejen. Hon behöver ju båda ögonen!

Det var allt för nu. Det är lördag och solen skiner..inte kan väl jag sitta här och sitta.

3 år av oss.

För 3 år sedan idag var jag lyckligt ovetande. Min lilla flicka i magen hade nämligen en komplett uppsättning kromosomer utan en enda fnurra. Jag var förberedd på långa nätter av sömnlöshet, skrik och gråt, rinnande mjölk, villkorslös kärlek, en varm liten bebis ivrigt hackande efter mat och att få dela allt med min man. Lyckan.

Den 25 mars strax efter 7 kom hon. Min andra perfekta lilla tjej. Med en nyans av blått, alldeles knäpptyst, tog hon sats in i våra hjärtan. Inget skrik, ingen gråt, mjölken väntade men min flicka låg bara tyst och kisade. ”Allt gick så fort” fick jag till tröst. 20 minuter senare hade en barnläkare, med huvudet på sned, satt en trolig stämpel i pannan på vår dotter. Syndrom.

Villkorslös kärlek och lycka kom hon med dock. Allt det där andra fick vi lära oss att leva utan.

Imorgon blir hon 3 år. Min älskade unge. Hon har visat oss att allt är möjligt. Det tar bara lite tid.

fötter &.

Idag ska vi ta en tur till ortoped. Molls ska efter 3 år förhoppningsvis få ett par skor! Det ni.

Annars snurrar allt på. Molls är jätte intresserad av käk just nu och vi fångar ögonblicket. Dessutom har hon börjat leka med saker som aldrig förr. Igår upptäckte hon sitt gym som hon haft sedan hon föddes. Hon låg under det och slog och snurrade på grejer i säkert en timme. Mammahjärtat är alldeles stekhett. Idag är vi själva, jag och mina 3 underverk. Sambos 10 första pappadagar är slut – fort går det..när man har roligt.

ska det va såhär?

Jag vet inte vad Molls tänker om sin nya syster. När Isa kommer skiner hon upp som en sol. När vi sätter henne bredvid Tuva ser hon ut såhär:

Det är alltså kommandot: Ta upp mig och ge mig en kram!

Ni ser kanske hur bestämd hon ser ut….. Nu gäller det att skynda långsamt. Denna nya lilla bekantskap kanske inte alls var vad Molls tänkt sig…

Idag är det alla hjärtans dag. Jag har fått blommor minsann! En gång om året får jag det och jag blir lika glad varje gång…. 😉

Kram på er alla!

Mams & Molls.

Idag ringde det på dörren, jag trodde att det var någon av Isas kompisar, men vid dörren stod min älskade lilla mamma. Finbesök alltså. Jag förevigade mams och Molls. Isa hade inte tid att posera. Mams och Molls har svårt att sitta stilla, min kamera gillar inte sådant, men vad spelar det för roll..vackra är de båda två ändå.