på tiden.

Kanske vore det på sin plats att skriva ett inlägg här så att ingen tror att det hänt något…

Vi vardagar oss liksom. Finns inte alls mycket tid över för skrivande eller så. Molls gör stora framsteg tamejtusan varje dag! Vi gör såhär:

– I veckan lärde sig Molls att snurra runt när hon sitter! (Hoppas på att hon lär sig rumphasa någon gång)

– Igår tog hon spjärn med ben och fötter mot soffan när jag höll henne! (Hon har ju aldrig gjort det förr!)

– Hon förstår mer och mer, exempel på det är.. ”vill du komma upp?”, ”kan du sjunga?”

– Just det…hon sjunger! Flickebarnet sjunger med den finaste viskröst du kan tänka dig!

– Hon tjurar och gråter och protesterar och KRÄVER att man ska bry sig om henne! Är hon inte fantastisk?!

Det där var ett axplock. Jag är så stolt att jag nästan spricker. Dessutom har tomten Tuva lärt sig att ålkrypa, det är ju lite mer väntat…men oj vad jag gläds med henne! 🙂

Häromdagen var vi på ögonkliniken igen. Jag trodde att Molls hade fått tillbaka detta. Så var det inte. Molls har kisat med det ögat även efter behandling..detta beror tydligen på att Molls valt bort det. Hon använder sig numera bara av ett öga alltså. Vi skulle få en tid hos en ortoptist så får vi se om det blir lapp eller glasögon för tjejen. Hon behöver ju båda ögonen!

Det var allt för nu. Det är lördag och solen skiner..inte kan väl jag sitta här och sitta.

något har hänt.

Inget allvarligt dock. Och absolut inget hemskt. Något alldeles fantastiskt har hänt i Mollyland. Det har börjat gråtas här hemma. När Molls hostar, när hon sitter för nära teve-bänken, när något inte passar helt enkelt. Då gråter hon den finaste gråt i hela världen.

För ett tag sedan kunde jag räkna gångerna det hänt. Det kan jag inte längre. Som jag längtat efter att någon gång få trösta henne! Idag på förmiddagen har hon inte velat vara själv alls, så fort jag satt henne ned så har hon börjat snyfta. Hon är väldigt hostig idag nämligen. Amma Tuva får jag göra med Molls bredvid mig i soffan. 🙂

Nu är det ju synd om Molls också och det är ju inget roligt att hon är ledsen…men det är bra. Mycket bra. Att kunna förmedla känslor.

3 år av oss.

För 3 år sedan idag var jag lyckligt ovetande. Min lilla flicka i magen hade nämligen en komplett uppsättning kromosomer utan en enda fnurra. Jag var förberedd på långa nätter av sömnlöshet, skrik och gråt, rinnande mjölk, villkorslös kärlek, en varm liten bebis ivrigt hackande efter mat och att få dela allt med min man. Lyckan.

Den 25 mars strax efter 7 kom hon. Min andra perfekta lilla tjej. Med en nyans av blått, alldeles knäpptyst, tog hon sats in i våra hjärtan. Inget skrik, ingen gråt, mjölken väntade men min flicka låg bara tyst och kisade. ”Allt gick så fort” fick jag till tröst. 20 minuter senare hade en barnläkare, med huvudet på sned, satt en trolig stämpel i pannan på vår dotter. Syndrom.

Villkorslös kärlek och lycka kom hon med dock. Allt det där andra fick vi lära oss att leva utan.

Imorgon blir hon 3 år. Min älskade unge. Hon har visat oss att allt är möjligt. Det tar bara lite tid.

Kul!

Ni var ju en del som kommenterade. Lite fler kunde ju gjort avtryck men jag ska inte klaga.. 😉 Jätte roligt tycker jag!

En sak till som är rolig är att Molls numera kan sätta sig upp utan TV-bänk. Fortfarande på samma sätt dock. Och rätt vad det är så kastar hon sig bakåt… det är mindre roligt… Men man får väl ta det onda med det goda liksom. Förhoppningsvis lär hon sig att gå från sittande till liggande lite smidigare någon gång. Tills dess får jag nog lov att köpa en sån där amningskudde som jag sett att vissa använder som skydd bakom. Hon sitter! För guds skull vad gnölar jag om?!

Jag har inte tid med detta. Men ni. Vad kul att ni kommenterade! Fortsätt läs mina sporadiska inlägg! 🙂

fötter &.

Idag ska vi ta en tur till ortoped. Molls ska efter 3 år förhoppningsvis få ett par skor! Det ni.

Annars snurrar allt på. Molls är jätte intresserad av käk just nu och vi fångar ögonblicket. Dessutom har hon börjat leka med saker som aldrig förr. Igår upptäckte hon sitt gym som hon haft sedan hon föddes. Hon låg under det och slog och snurrade på grejer i säkert en timme. Mammahjärtat är alldeles stekhett. Idag är vi själva, jag och mina 3 underverk. Sambos 10 första pappadagar är slut – fort går det..när man har roligt.

att landa.

En vecka har snart gått och vi vänjer oss vid varandra. Igår fick flickan äntligen ett namn. Tuva.

Allt gick bra kan man säga. Inte smärtfritt, men smidigt. Tänk hur lätt allt flyter på när allt är ”som det ska”. Inga bekymrade pannor och ledsna ryggar. Däremot var det inte utan drama dagen efter Tuvas ankomst.

Molls och Isa var hos Molls farmor och farfar. Jag sitter på BB och ammar då Isa ringer och säger: ”Mamma, mamma, Molly håller på att dö!”

Tänk er bilderna som snurrade framför mig då. Hur allt sugs in i ett svart hål. Och där står jag med en bebis vid bröstet och bara gapar.

Molls farmor hade ringt ambulans för rätt vad det var hade Molls blivit blå och tuppat av.

I dryga 10 minuter vet jag inte mer än så. Jag ringer sambo och skriker att han måste hitta Molls, att hon kommer i ambulans och att jag inte riktigt vet varför.

Sedan (efter vad som känns som en evighet) ringer han upp och säger att allt är lugnt. Det var slemmet igen. Hade förmodligen satt sig som en kork i halsen. Molls mår bra.

Nyförlöst har man ju som bekant lite extra hormoner som spelar runt i kroppen så under dagen bryter jag ihop ett par gånger till, tills jag äntligen får krama om en glad liten Molls.

Isa var alldeles knäckt efteråt. Hon var ju tyvärr tvungen att åka med i ambulansen eftersom farmor var ensam med ungarna. Stackars lilla tjej. Hon har varit ovanligt trött sedan dagen, tyst och funderat mycket. Det börjar lätta nu tror jag, igår åkte hon till sin pappa och det var kanske precis vad hon behövde. Hon tar på sig så mycket ansvar och oroar sig så mycket över Molls.

Vi är fina och friska nu hursomhelst. Lite kantstötta bara. Men tacksamma, återigen. Livet är fantastiskt jobbigt. Så är det. 🙂

extra extra..

..vi fortsätter på extra-temat. Vet ni vad som hände idag! Jag var på nedervåningen och grejade. Molls låg framför teven däruppe och kollade Byggare Bob. När jag kommer upp till henne möts jag av en alldeles underbar bild. Hon sitter! Hon har satt sig av egen styrka!

Såklart så pajade jag allt genom att vråla ut min glädje varpå Molls kastar sig bakåt i ren förskräckelse….mjukt som tur var.

Imorgon kanske hon lär sig att prata. Vi får se… 😉

stå-och-hänga-stol än sålänge…

Uselt bloggande beror på usel dator..inte på att luften helt gick ur mig när Molls påpekade att jag har ett för stort ego..

Vad har hänt?

Bvc i måndags hände. Vikt: 9850 g Längd: 75 cm

Onsdag hände och vi fick hem en gåstol! Den är ju fantastisk hörrni. Nu springer hon ju inte runt med den riktigt än men det verkar lovande. Denna kan hon ju faktiskt rubba bara av att röra sig lite.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Helt perfekt!

För er (läs mormor 😉 ) som är nyfikna på hur det kan låta när Molls står i sin gåstol så har jag filmat!Det är mörkt och suddigt men jag tror att man anar hur nöjd Molls är över den blåröda racern!

trådar.

Var börjar jag dra när trasslet består av tid som jag inte har en aning om var den tog vägen?

Vi kan börja i min mage kanske. Där växer en resa till Italien fram.

Banne mig.

Vi packar ihop hela familjen –  i februari flyger vi lätt.