2009.

Så, man ska sammanfatta året. Man ska lova inför nästa. Det är det man gör efter alla raketer, alla skålar.

Förra året var det värsta i mitt liv.

Alltså jag hoppas verkligen att mitt liv hädanefter är helt tömt på äventyr. Spänning kan jag ta, men då ska det vara framför teven. Aldrig mer några hjärtfel, aldrig mer kromosomtjafs, aldrig mer den där förbannade gnagande förgörande oron som har präglat nästan hela 2008.

Jag är trött på sjukhus, alla tröstande ord och blickar, att behöva förklara oss. Trött på att undra, leta, att analysera.

(Självklart har även 2008 inneburit glädje, hopp, kärlek.. men jag har ingen lust att ta den biten nu.)

Mitt löfte blir att leva för dagen. Inget mer söka efter det som inte finns. Ingen mer oro för det som ingen vet.

Så.  Skål.

vi

vi