framsteg.

Det blev inget läkarbesök idag. Molly vaknade med 39,3 i feber. Jag bad istället att läkaren skulle ringa upp och det gjorde han!

Resultatet av det mycket bra samtalet blev provtagning för immunbrist och en bärbar aiolos. Vi har en gammal Albatross Aiolos här hemma och när Molly behöver inhalera medicin flera gånger om dagen är vi alltså låsta hemma. Det håller inte. Prover för immunbrist hoppas jag blir av väldigt snart. Vi kommer förmodligen också få ge Molly antibiotika under vintern precis som förra året.

Jag vet inte om jag ska hoppas på att Molly har immunbrist, det är ju inget att önska. Men om hon inte har det så vet jag inte vad vi ska göra. Jag skulle väldigt gärna jobba som alla andra, men vem vill anställa någon som vabbar flera veckor i sträck under höst och vinter?… Jag vill så gärna att Molly ska kunna gå på dagis med sin resurs till hjälp. Jag vill absolut inte ha hemmet fullt av personliga assistenter istället…och jag vill heller inte bli hennes assistent. Jag vill ut och jobba.

Nu; väntan. Denna bekanting som vi numera är vana vid. Sjukhushjul  är seeeega.

sick och tired.

Varför är Molly alltid sjuk? Någon?

Kan hon ha immunbrist? Vår läkare hävdar att hon inte har det, men…. Det har ju aldrig tagits några prover vad jag vet.

Förra året fick hon ju antibiotika från september-april, det hjälpte kanske en del, dock hjälper det ju inte mot alla virus som Molly drabbas av. Jag tycker att hon borde byggt upp lite försvar efter så här många turer…

Imorgon ska vi till hab på läkarbesök, dock till någon som aldrig förut träffat Molly, men vi får väl se vad han tycker.

 

Bytt är bytt.

Nu är det en äldre, visare, snyggare Molly på sidhuvudet. Vad tycks? Är inte hennes ögon fantastiskt vackra?! Jag önskar att jag hade sådana.

Nytt i Mollyland? Mja. Vi har varit friska en hel vecka här. Det är la nytt. Dessvärre snorar Molls nu så en vecka till är väl inte att räkna med…

Vi är i full gång att skriva ihop ett kommunikationspass till Molls. Det är alltså en bok/ett häfte där allt som är viktigt och bra att veta om Molly står. Vad nyttigt det är att skriva ned allt, och vad mycket man kommer på. Hon kommunicerar ju en hel del tjejen. Mycket tänker vi inte på när vi går här och drar i vardagen. Snart ska det skickas in till specialpedagogen och logopeden så gör de en bok av det hela. Då kan man läsa i boken att när Molls vill sjunga eller lyssna på musik då låter hon som en liten mus som satt i halsen…. O så vips:

Nytt ståskal är också på väg. Molly har vuxit ur det andra! Det är ju bara för bra. Att hon växer alltså. Pluttfian.

Nu ska jag och Molly sätta oss i soffan och dela på chokladkakan som av någon outgrundlig anledning faktiskt inte blev uppäten igår….

Allt gott!

Stugmys..

..är ju härligt. Dock inte sjukstugor. Vi är höstsjuka här, jag och alla barn. Inne på tredje rundan av baciller så Molls har inte varit på daggen mycket de 3 senaste veckorna. Just nu kör vi på ögoninflammation toppat med halsont och snor. Molls hostade sig genom september och nu verkar det inte bättre än att oktober blir likadan. Vi inhalerar flera gånger om dagen men tyvärr tar ju inte det bort allt.

Så. Något kul? Tuva ställde sig upp i lördags! Jäklar vad fort det går! På torsdag blir hon 8 månader. Molls verkar dessvärre inte ett dugg inspirerad av sin systers framsteg. Besvärad kanske, Tuva har ju tydligen gett sig den på att klättra på Molls så fort hon får möjlighet… Kan ju tillägga att de numera är nästan lika stora (små), och att Tuva väger som en 2-åring…..

Det verkar inte bli någon FUB-grupp…. trist.

besök hit o dit.

Glömde ju att rapportera om hur fötter och ögon – besöken gick.

På Team Ortopedteknik gjorde de små avgjutningar av Molls fötter som ska bli skenor. Det är tänkt att Molls ska kunna ha dem i ett par skor. Vi fick se hur det kommer gå för hon hade inte gjort så små förut. Alltid samma visa när det gäller pluttMolls alltså. Vi ska åter på skärtorsdagen. Jag antar att vi får ta kvasten dit för sedan ska vi ju vidare mot Blåkulla. Stressigt, men det går nog.

På ögonkliniken sa Dr Öga att Molls syn förbättrats en gnutta. Från -3 till -2. Hon är närsynt och ser skarpt ett par meter. Glasögon avvaktar vi med ännu ett år.

Idag ska Molls till barnkliniken med pappa. Hon är sjuk igen, och ögat är rött sedan en tid tillbaka. Jag har en känsla av att det är en bakterie som kidnappat henne. Igen.

Hjärtat, hjärtat.

Idag ska Molls göra ultraljud på sitt lilla hjärta. På tiden tycker vi då det var ett bra tag sedan sist. Det behövs ju inte så ofta visserligen, vi förutsätter ju att allt ser bra ut! Hon är lite förkyld och rosslig men febern från igår är borta alla fall så det får gå.

Vi har varit sjuka hela familjen här ett tag. Det går runt runt. Molls har ju varit frisk några dagar, men i förrgår kom det åter. Ett himla sätt nu när solen skiner och vi hellre vill vara ute och röra på oss.

Molls 3-årsdag blev sådär. Snoriga familjen fick nöja sig med att fira själva. Fast mysigt blev det ju hursom.

på febertoppen.

Det är inte som svensktoppen..svänger inte ett dugg här hemma. Det svajar mer..och mellan amning, inhalationer och snyftande tjejer så sätter jag mig här och skriver om eländet. Molls är sjuk och inte alls sitt vanliga glada. Vi skulle ju åkt till ortoped idag för att prova ut skenor, men icke. Den 4 april försöker vi igen.

Just nu längtar jag efter min sambo. Det är lite knivigt att ta hand om sjuk liten Molls med kräkningar och allt vad det är + liten Tuva som vill tutta och vaggas helst hela tiden. (Synd om) Jag längtar också efter sommaren, att komma i mina byxor och Molls vackra klingande skratt.

Nu: Passa på att dricka kaffe.

Hejs!

yesterday.

Det blev inga skor igår. Molls har för puttiga fötter och hälar. Det blev skenor alt. OP för att förlänga hälsenor. Vi börjar med skenor – kallelse kommer på posten. Ortopeden trodde dock inte så mycket på det. Han höll på operationen. Vi får se. Det är ett litet ingrepp men alla ingrepp är otäcka tycker jag.

Idag är vi hemma. Molls snurrar runt här i vardagsrummet och är rastlös. Tuvaliten är sjuk! Hon snörvlar och kräks. Inte mycket, men tillräckligt för att vi ska hålla oss borta från kylan som härjar därute.

Är det inte den ena så är det den andra.

Och jag har provat att fånga mina mirakel på bild. Det går sådär. Molls är inte intresserad av att samarbeta helt enkelt… 🙂

vinterkräket.

Vi kom av oss. Vi blev döende på en kvart här. Vinterkräksjukan drabbade oss och svepte med sig all blogglust och ja, kanske livslusten där med för en stund. (Snyft)

Vi var ju på sjukhuset. Sambo och Molls kom hem på natten och sedan åkte jag och Molls upp igen dagen därpå för att kolla lite blod och kolla lite annat. De vet inte vad febern berodde på. Dock var den borta i fredags och har inte återvänt. Lungröntgen visade en gammal skada som tydligen synts just där de senaste 3 gångerna Molls röntgats så det var inget. Frågan är ju nu om lilla Molls har haft vinterkräksjuka utan att vi fattat det. Hon har ju bajsat lite väl löst, lite mycket, och visst har hon kräkts då och då. Alla reagerar ju olika på den där jäkla sjukan. Hoppas att vi nu inte smittat ned barnjouren med det! Vi har ju inte reflekterat över det förrän Isa, min syster och jag insjuknade i lördags natt. Molls kräks ju, det är det hon gör när hon är sjuk. Nu är vi alla fall på rätt spår igen.

Jag är tacksam över att min bebis stannade i min mage. Ett tag trodde jag att jag skulle behöva föda med en hink redo liksom.. Har haft konstanta sammandragningar hela helgen. Det börjar närma sig. Idag är jag i vecka 35+5 och vi förbereder för fullt här. Vi skulle behöva ett större hus, dock är det ingen som har köpt det till oss (!) så vi får helt enkelt komma på smartlösningar istället.

Idag snöar det här. Igen. Imorgon hoppas jag att våren kommer för då får vi gå ut igen.

januari börjar året.

Vi har börjat skolan igen. Och dagis. Och jobbet. Vardagen flöt på ett tag.  I lördags fick Molls feber vilket jag antog berodde på mpr-vaccinet hon fick förra måndagen. Igår hade hon fortfarande feber så jag ringde bvc och undrade. Idag var vi på vårdcentralen och ja..ni förstår kanske var historien fortsätter. Nu är Molls och sambo på barnkliniken.

Molls syresatte sig inte riktigt ok. 90 låg hon på när de kom in..(100 vill de helst av allt att man ska ligga på). Saken är ju den att Molls står på behandling med Bactrim (antibiotika) och har gjort det sedan sep/okt. Anledningen är ju hennes tidigare vinter/vår på sjukhus med diverse lunginflammationer.

De säger nu att det inte låter som lunginflammation och det sista jag hörde var att de väntade på röntgensvar. I övrigt har de tagit stick i fingret och inhalerat. Hon är nu uppe i 96 i saturation.

Så vad gör mamma i detta läge? Jo, hon sitter och målar fan på väggen. Och taket. Och golvet. Och i hennes huvud ekar de där jävla orden vår läkare en gång sade; ” …..blir oftast bara 2-3 år…. ”

Sedan slår jag på mig själv och nyps och bits för de där orden handlade om en helt annan Molls. Inte dagens starka, skarpa, kloka, fina, friska filur.

Jag tänker att vi hade ett helvetiskt halvt 2010. Jag tänker att jag vill ha ett himmelskt helt 2011. Att snart kommer bebis. Vi har inte tid. Jag tänker att jag tänker alldeles för mycket och sedan tror jag istället. Och hoppas.