tick tack…

sa hjärtat.

Det gick jätte bra igår. Jag trodde att det skulle vara som andra gånger och ta en evighet. Visste ju inte riktigt vad Molls skulle säga om det. Ultraljudet tog en kvart och på rummet fanns teve! Inga problem med andra ord. Allt såg fint ut och vi skulle bli kallade igen om 3-4 år. 🙂

På måndag blir det Team ortopedteknik och skenor + ett besök på ögonkliniken för att se om lilla Molls fortfarande behöver glasögon. Hur ska vi någonsin få dem att sitta kvar om det blir aktuellt?

Nu är det helg! Hoppas det mulna grå här ute ställer in skärpan snart bara.

Ha det gott och se upp idag… det är 1 april.

Hjärtat, hjärtat.

Idag ska Molls göra ultraljud på sitt lilla hjärta. På tiden tycker vi då det var ett bra tag sedan sist. Det behövs ju inte så ofta visserligen, vi förutsätter ju att allt ser bra ut! Hon är lite förkyld och rosslig men febern från igår är borta alla fall så det får gå.

Vi har varit sjuka hela familjen här ett tag. Det går runt runt. Molls har ju varit frisk några dagar, men i förrgår kom det åter. Ett himla sätt nu när solen skiner och vi hellre vill vara ute och röra på oss.

Molls 3-årsdag blev sådär. Snoriga familjen fick nöja sig med att fira själva. Fast mysigt blev det ju hursom.

inga tindrande ljus just.

Igår var det tänkt att vi skulle till Ögonkliniken för att kolla om Molls behöver glasögon. När jag går in till henne på morgonkvisten är båda ögonen helt igenbommade. Ögoninflammation. Nästan komiskt.

Vi firade Lucia hemifrån.

Idag har jag försökt jaga fatt svaret på ultraljudet Molls gjorde för en månad sedan. Hon har ju en knöl vid höften som vi undrar över. Min jakt var förgäves, men jag får försöka igen imorgon. Jag vet att läkaren ifråga har fått svaret – enligt röntgen så borde han ha fått det redan samma dag. Dåligt.

Dåligt.

Något som är bra är att tomten snart kommer. Jag har nämligen en känsla av att han har ett så snyggt kakfat till mig….

 

Veckan.

Än sålänge är min blogg innerlig och själfull.. det är inte illa.. 🙂

Idag far vi på ultraljud på njurarna. Det är alltid lite jobbigt sådana dagar, men vi får ju inga svar idag allafall så det är ju bara att göra det. Svaret får vi nog den 14 oktober då vi ska träffa vår läkare på neonatalen. Vad vi vill höra är ju nu att de inte alls är avvikande i storlek, och att alla förkalkningar är väck!

Imorgon kommer barn-LAH för att lära mig att ”kuffa” ballongen bakom knappen. Den ska fyllas på med vatten då och då och jag har inte en aning om hur man gör. Tur att de finns, änglarna i teamet.

På onsdag simmar vi. Molls tyckte förresten att det var underbart i det varma vattnet, hon flöt runt som en liten badboll.. 🙂

På torsdag ska vi till BVC för att se om Molls har gått upp något. Annars får vi nog höra av oss till dietisten för nästa steg.

På fredag har vi inget inbokat än sålänge. Och det kan ju jag tycka är lite skönt… 🙂

raka vägen.

För er som hann läsa inlägget om min mamma innan jag tog bort det av olika skäl; Allt gick bra. För det tackar vi den där högre makten som vissa definierar.

Inget går raka vägen, men nu är vi över ännu ett gupp.

Idag ringde jag rektorn på Isas skola för att fråga om fritids. Molls och jag ska ju börja simma, egentligen idag men det gick inte för JAG är sjuk…. Sedan sätter ju knytis igång i oktober, då behöver jag också lite hjälp. Det var inte självklart sa han, men han skulle kolla upp om man kunde köpa timmar på fritids. Hoppas hoppas.Det handlar bara om en timme eller två i veckan så jag tror att det löser sig.

I förrgår skulle Molls på UL njurar, men hon är ju fortfarande lite snorig här, och jag med för den delen så nu ska vi dit den 21 september istället.

Nu börjar det.

Förra veckan fick vi lapp om ultraljud på njurar..den 31 augusti ska vi dit. Idag fick vi också kallelse till Neonatalen för ett läkarbesök, det blir dock inte förrän i oktober. Och klockan 5 i morse ringde sambos klocka..idag började han jobba.

Isa har lov ännu en vecka, men sen blir det allvar i förskoleklass… Jag och Molls hade tänkt att vi skulle gå hemma och skrota ett tag till. Gå på knytis, simma lite och titta på våra händer.. 🙂

Helgen var bra förresten. Isa hade det toppen hos sin pappa och jag och sambo passade på att gå ut och käka..farmor och farfar fick ha Molls.

gung

Papper o hab.

Idag; Habilitering, sjukgymnast. Molly sköter sig bra.. 🙂 Annars brukar hon ligga platt med blicken höger. Hon snackade lite sådär så att vår sjukgymnast blev nöjd.. Vi gympar ju inte sådär jätte massor, men lite böj och lite sträck och så får jag lite bra tips. Vi ska få en sådan där matstol som jag såg här, hurra för det! Det fanns också möjlighet att få simträna med andra barn, och det vill ju vi.. 😉 Hon skulle höra sig för, men hon trodde alla fall att hjärtat var så pass att det orkar.

Idag fick vi också ett litet papper på posten. Läkarintyget för vårdbidrag. Usch, det var ju inget vidare att läsa det. Allt blir så självklart uppenbart verkligt. Där står det att det är 2 barn totalt som gått bort i nyföddhetsålder, de andra växer och knakar.. Hur läkaren kunde säga att Molly inte skulle klara det blir med den infon väldigt märkligt.

Sedan fick vi även svar på njurUL som vi gjorde i december. Förkalkningarna har minskat. Gott! Däremot står det i läkarintyget att njurarnas tillväxt har avstannat.. De ärmindre än genomsnittet (4 cm) och nu växer de inte mer? Eller? Den 27:e ska vi på frågestund på Neonatalen. Jag får höra efter vad det egentligen är som försiggår då.

Imorgon blir det vaccin igen.. influensa x 2. Nu märks det att julen är över, mitt schema börjar fyllas på igen. Hur fan ska det gå när jag ska börja jobba?

..

Det gick bra på ultraljudet. Vi har ju inte fått några svar ännu, men Molly var lugn och tog det hela med ro där på britsen. Isa var med, och med sig tog hon sina 1000 frågor.. Hon tyckte att det såg ut som rymden där inne i Molly och undrade om vi alla hade det sådär inuti. Hon ville titta på hjärtat också så nästa hjärtUL får hon följa med.

Molly är märklig. Beter sig lite märkligt. Och jag får ont i magen. Jag tror att det är bäst att ringa angående ännu ett EEG. Sedan i fredags har Molly spänt sig på ett lustigt sätt då och då samtidigt som hon himlar med ögonen. Det började på luciafirandet på dagis..antagligen alldeles för mycket för M.

Ibland kan det kännas som en dragkamp detta. Att jag hela tiden spjärnar emot, går och drar runt på en sten som väntar på att få rasa ned över vår lilla värld. Äsch. Jag vill inte vara sådan, en sådan som tycker synd om sig själv för att livet inte gör som jag säger..men ja..det hela är jobbigt. Hela livet, ibland.

Fast snart är det jul. Det är inte jobbigt. 🙂

Kl 14.

Idag ska vi till US för att göra ultraljud på Mollys njurar. Idag ska vi titta på Mollys fina rena njurar UTAN förkalkningar. Säger det igen; Håll tummar och tår.

Igår gjorde hon det igen förresten..M vände sig. På mjukt underlag var det, men ändå. Hon trixar och grejar och kämpar.. 🙂