Jag vet inte var jag ska börja. Januari kanske…mot februari och mars. Det var något om dagis och inskolning..sedan var det något om en hemsk sjukhusvistelse, rs-virus, intensivvård och lunginflammation..runt april och maj ringlade sig penicillinkurerna tätt. Första halvan av 2010 var rent ut sagt för jävlig. För det mesta.
Sedan kom sommaren och juni var sista gången för året som Molls var inlagd. Äntligen! Vi andades och njöt av att vara friska. Där någonstans får vi också reda på att Molls ska få ett syskon. Andra halvan visar sig bjuda på mycket gott och för det är vi tacksamma.
Molls utveckling vad gäller det motoriska står stilla. Hennes ben är fortfarande som spaghetti. Hon griper inte. Hon sitter inte (länge). Hon skrattar istället. Busar. Älskar böcker och höga ljud. Hon sträcker ut sina armar och vill kramas.
Till 2011 önskar jag att livet fortsätter att vara som det är. (+ en liten lillebror eller lillasyster som skriker lagom mycket…)
Vi har ny dator och på den finns inte en enda bild. Ni får helt enkelt tänka er oss på ett fint nyårskort. Molls tittar förmodligen bort lite, med händerna i vädret och fötterna ivrigt spretande och ett flin på läpparna. Isa sitter fint med händerna knäppta i knät, huvudet på sne och ett glittrande leende. Sambo sitter bredbent med ett underligt smil på lut som han alltid lyckas få till. Jag är elefanten till höger.
Gott Nytt Alla Fina!
hur man väger en känsla 