Molly har fått sin allra första kalasinbjudan! De kom här en kväll och ringde på och överlämnade det finaste, viktigaste lilla kort vi någonsin fått.
”Välkommen på 4-årskalas!”
Så underbart av dem att tänka på Molly. För även om Molly inte vill äta tårtan och godiset så kan hon ju faktiskt festa.
Hoppas bara att förkylningen lämnar henne till lördag.
I helgen var det barnkalas och spring i benen och korv o glass. Självklart hann vi även med ett besök på barnjourmottagningen. Vad vore en helg utan det liksom? Molls har haft feber lite då och då sedan torsdagen, igår åkte vi in för att kolla upp det. Crp låg på 80 och numera käkar hon penicillin..igen. Hon slutade med Kåvepenin i tisdags, antagligen var det inte den sorten hon behövde. Nu äter hon Cefamox, och vi hoppas att det ska sätta stopp för hennes infektion.
Just nu ligger hon på mattan och snurrar och pratar och skrattar. Feberfri. Men jag ropar inte hej i första taget.
Barnkalaset blev en succé enligt Isa och nu pustar vi ut tills nästa år då det är dags igen… 🙂
I måndags skulle vi till ortopedtekniska för att få vårt ståskal, så blev det inte för ortopeden var sjuk. Hon ringde i morse och meddelade att hon hade en lucka imorgon..den fyllde vi såklart, och jag hoppas att vi kommer hem med ett fjärilsprytt litet etui imorgon, så att Molls kan få känna på hur det är att stå. Det har varit en lång historia det där..
I helgen är det vuxenkalas. Nej, det är inte så roligt som det låter. Jag har bakat havrekakor och hasselnöt – och chokladkakor idag, det kommer även att bli tårta. Till det dricker vi kaffe, alternativt saft.
Helst av allt skulle jag vilja flyga iväg till Italien..men det vet vi ju alla hur det slutar. Jag känner mig rätt slut ärligt talat, det har varit mycket på sistone och jag har inte riktigt haft chans att ladda batterierna mellan alla turer. Jag längtar efter en utekväll med sambo, kanske en natt på hotell, lite vin (läs mycket) och att bara vara. Långt från allt vad sondmatning, inhalationer och antibiotika heter.
Men det där funkar inte. En ”fri” kväll och natt biter jag ned mina naglar så långt att det gör ont. Jag kollar mobilen var 5:e minut så att jag inte missat något akut samtal om Molls. Dessutom sitter jag och sambo i regel och pratar om våra barn. Vad de gör, hur de mår och som vi längtar.
Igår var det lucia på Isas skola. Sikten skymdes tyvärr av stora tjocka pappor med filmkameror. Jag och Molls försökte hoppa lite för att få en glimt av Isa men det var förgäves. Varför är det alltid så? Att man inte kan tänka sig att andra föräldrar också vill se. Nä. ”Jag sätter mig längst fram och sen när allt startar, ja jävlar, då ställer jag mig upp så att jag ser ännu bättre”…. Morr.
Så.
Inga bilder på luciatåget. Dock på flickan och flickan på fikastunden efteråt.
Ett grattis till Honungspojken förresten! Han blir 1 år idag.
Idag städar jag..eller plockar kanske jag ska säga. Vi är så slarviga i denna familj att det tar en hel dag att plocka undan allt vi dräller efter oss. Det är leksaker, kaffekoppar, dregelpapper och sondmatkorkar, kläder, blomblad och stearin…oh my. Ikväll har vi kalas för sambo som fyller år. Vi bjuder på tacos o tårta. Enkelt och lagom.
Idag fick min mamma sin 3:e cellgiftsbehandling. Det är inget vi firar, men vi kan fira lite att det faktiskt är halvtid nu och ”bara” 3 gånger kvar. Cancer är svart, vi behövde inte mer mörker, mamma behövde inte det. Livet är sannerligen skevt hela vägen. Kan man skratta sig igenom det ändå, tro?
Vi försöker.
Jubileet kom och gick. Det var 1 år sedan jag startade upp denna blogg. Min tanke med den var att jag själv skulle kunna tömma mig på ord när de trängde undan min hjärna, det har fungerat, i viss mån. Det bästa med att blogga är alla vackra människor som jag kommit i kontakt med. Alla underbarn som jag fått läsa om. Att få ta del av andra världar som liknar denna nygamla vi befinner oss i, att få distans till sin egen lera och lära sig att trampa ur även de snårigaste stigarna.
Det finns sätt, och alla kramar, alla glädjerop, alla klappar på axeln, har gett mig chans att hitta dem.
Tack för året.
Dagen igår:
10:30 – 12:00 – kalas på McDonalds.
15:00 – ”vuxenkalas” hemma i huset.
18:00 – ytterligare ett litet ”vuxenkalas” i huset.
Låt mig säga phu! Idag är vi trötta här och jag är glad att jag inte jobbar. Isa stannar hemma från dagis idag och sitter just nu och tittar på film. Det blev 3 bra kalas och hon är nöjd. Det är huvudsaken.
Molls är piggare! Dock har vi ju testat pepti junior igen, hon äter normalt infatrini, och det funkade inte denna gång heller. Hon är lös i magen och röd i stjärten på det. Vi återgår till infa så fort vi får en låda. Kräkningarna har (peppar peppar) minskat senaste 2 dagarna.. igår kräktes hon inte alls! (tvi tvi)
Vi var på knytis i fredags, då mådde Molls sådär så hon sov bort det mesta, men det är så roligt att träffa andra föräldrar i liknande situation! Vi var 4 stycken i fredags och det känns så skönt att kunna snacka obehindrat, otvunget med dem. I en ”vanlig” grupp kan jag tänka mig att man ibland kan känna sig som ett utställningsobjekt, med alla frågande blickar. Lite som en bromskloss, för jag vet ju att de pratar om utveckling och skryter över framsteg, det är ingen som gör när jag och Molls är närvarande. Vi har vår grupp, de har deras, kanske kan vi mötas på mitten ändå.
Jag har varit ledsen veckan som gick, som att allt har samlats på hög och nu faller bit för bit. Nu känns det bättre, när Molls mår bättre. Även om hon bara mår bra ett par dagar så får jag kraft att orka lite mer.
En vecka kvar tills vi blir inlagda inför OP den 19 maj. Börjar kännas lite pirrigt nu även om jag vet att det är en enkel operation..det är ju det där med narkos som är otäckt.
Idag är himlen grå, men världen känns ändå lite ljusare.
Lördag och söndag hade vi kalas här i huset. Jag hade bakat utan att riktigt veta vad jag gjort och resultatet blev sådär… Men övning ger färdighet.. 10-års-kalaset kanske blir bra..
Molly mådde sådär i lördags, hon var trött och hostig.. Igår blev det värre. Hon mådde hyfsat på dagen, men vid två när alla gäster kom bara försvann hon. Hon blev matt, ledsen i blicken och ville inte alls vara med. Vi käkade allafall tårta o grejer, sedan, efter ett samtal med 1177 for vi iväg till jourcentralen. Jag påpekade att det kanske skulle vara bättre om vi åkte direkt till Barnjourmottagningen, men inte då.. det skulle ju inte behövas. När vi kom till jourcentralen sade de nästan omedelbart att vi skulle gå vidare till barnjourmottagningen. Där fick Molly ventoline och pulmicort i lite större doser än vi brukar ge. Hon var nära uttorkning så nu kör vi med vätskeersättning här fram till i eftermiddag.
Just nu mår hon bra. Vi inhalerar varannan timme och droppar koksalt i näsan lika ofta. Jäkla förkylning.
Men fan..igår mådde hon rätt skapligt på dagen och då hände detta; !!!!!!!!
Snorigt värre, men jodå, hon rullade över! Hon fick lov att ligga på det kalla golvet tills dess att mamma hämtat kameran…
och kalasen ja…..
Nu ska vi inhalera..sätta sond som M dragit ut för 3:e gången idag..mata vätska..hämta Isa på dagis..gå till frissan..Fast inte allt på samma gång.
Förberedelserna började redan igår kväll…
Så. Idag är hon 1 år, vår hårdrockare…
Mormor och kusin kom idag och firade.. det stora kalaset blir på lördag och söndag.
Kusingos…
Sedan käkade vi chokladtårta..det var uppskattat av vissa..
Grattis Molls!
hur man väger en känsla 