Jag är inte gjord för detta att blogga. jag märker det när jag surfar runt på andras som är roliga, spännande och känslofyllda. Jag staplar ju bara läkarbesök och tråkigheter. Grejen är väl den att jag är van vid att skriva texter, eller dikter om du så vill, inga bra dikter direkt, men väl dikt. Jag vet inte hur man gör när man skriver dagbok utan att använda dåliga metaforer helt enkelt. Kanske lär jag mig. Tills dess är jag trist. 😉
Gråt och skratt skrev jag sist. Min Molly gråter aldrig. Inget skrik, ingenting. Hon skrattar ibland, men man får verkligen jobba för det.. Är det något som någon känner igen? Hon reagerar ju om hon får ont, (ibland), men hon säger aldrig till när hon vaknar, är hungrig (visserligen får hon ju ingen möjlighet att vara hungrig), eller bara är allmänt missnöjd.
Så, är hon världens lugnaste, tryggaste unge? Ska jag vara glad och tacksam? Eller vad tror ni?
Första-badet-gråt
hur man väger en känsla 