Jag är inte gjord för detta att blogga. jag märker det när jag surfar runt på andras som är roliga, spännande och känslofyllda. Jag staplar ju bara läkarbesök och tråkigheter. Grejen är väl den att jag är van vid att skriva texter, eller dikter om du så vill, inga bra dikter direkt, men väl dikt. Jag vet inte hur man gör när man skriver dagbok utan att använda dåliga metaforer helt enkelt. Kanske lär jag mig. Tills dess är jag trist. 😉
Gråt och skratt skrev jag sist. Min Molly gråter aldrig. Inget skrik, ingenting. Hon skrattar ibland, men man får verkligen jobba för det.. Är det något som någon känner igen? Hon reagerar ju om hon får ont, (ibland), men hon säger aldrig till när hon vaknar, är hungrig (visserligen får hon ju ingen möjlighet att vara hungrig), eller bara är allmänt missnöjd.
Så, är hon världens lugnaste, tryggaste unge? Ska jag vara glad och tacksam? Eller vad tror ni?
Första-badet-gråt
hur man väger en känsla 
Jag tycker nog att du är ”made for this”, alla bloggare har sin egen stil. Jag skriver ytterst sällan om vardagssaker, kanske för att jag inte tycker att det är så intressant. Så det blir mycket ”elände” på min blogg som kanske inte är så kul att läsa. Snälla fortsätt blogga!
Angående skratt & gråt så har Victor alltid visat missnöje och gråtit om han inte mått bra. Riktigt skrattat har han inte gjort så mycket, det kommer ibland men inte sådär pärlande som ”vanliga” barn.
Jo, jag fortsätter. Men kul blir det inte.. 😀
Jag finurlar så mycket så att jag blir trött. Vad gör det om M inte gråter? Eller skrattar lika mycket som andra? Jag letar efter svar på saker som jag aldrig någonsin kommer att få svar på.. Jag ska försöka sluta.. 😉